Monster sylt

Den 30/9 fyllde Anton 7 år och då fick han en biljett till Monster Jam i Globen. Han och jag(mamma) åkte tåg till Stockholm och bodde hos Henrik och Karin. På lördag fm kom Martin och Erik förbi på en tidig lunch, så roligt att träffa alla bröder, och Anton tyckte att det var roligt med alla morbröder som busar. Sedan fick Anton, Henrik och jag springa till pendeltåget för att åka in till Globen och Monster Jam.

Bra att vara förberedd på högt ljud

Det var jättreroligt tyckte Anton, jag var också impad, men mest av cross freesyle som vi fick se i pausen. Monster truckarna körde och tävlade två itaget, runt runt och hoppade över vanliga bilar. Vann gjorde favoriten "Grave digger" och den bilen har Anton som leksaksbil så det var ju extra roligt.

Finalen

Cross freestylen var verkligen häftig de körde full fart upp på en brant ramp som var drygt en meter bred och efter en redig flytur med akrobatik landade de på andra sidan hallen på en någotbredare ramp.

luftens hjältar

Det var också med en tok som klättrade upp i en 25 meter hög kran och skulle hoppa ned och landa i en uppblåst madrass, men det var inte "Crazy" nog så han måste tända eld på sig dessutom. Han föll som en levande fackla, landade och rullade av och sprang en bit och blev sedan släckt med en brandsläckare. Ööööhhh, WHY?
Fast den frågan kan man ställa sig med hela arrangemanget, jag har blivit ganska mobbad av Jonas eftersom jag är sådan miljövän och källsorterar allt och så åker jag på detta !?!
Efter Monster Sylten så träffade vi Erik och gick en sväng på sta´n, hann med gamla "Stor och liten" som numer heter BR. Sedan åt vi otroligt gott på en resturang som heter "PONG" tror jag, Thailändskt, kan varmt rekomenderas. Jag tror bestämt att jag sa ett par gånger; Mmmm, mmmm, det godaste jag ätit. Anton åt raskt upp sian kycklingspett och hade sedan lite svårt att sitta still, ända tills Henrik sa att; Om du sitter still och är tyst ska du få öppna paketet när vi kommer hem. (Han hade köpt en present på BR) Anton satt sedan som ett ljus, nästan.

Min supergoda mat

Anton på perongen på väg hem till Henrik

Väl hemma hos Henrik och Karin igen fick Anton öppna sitt paket som innehöll ett spel "Den försvunna diamanten" Vi tacka Henrik hela familjen för vi har spelat detta ca 25 ggr sedan dess.

The gift that keeps on giving, som Henrik säger.

När vi skulle hem på söndag blev det lite dramatiskt, vårt pendelståg stod still i Sollentuna pga vagnsfel, när jag innsåg att detta är icke värt att vänta på så gick vi upp och ut från station samtidigt som jag ringde Henrik för att höra, hur gör vi nu? Tips, ta en buss till Solan C och sedan T-banan, bra, vilken buss? Det står en här som det står 509 på, sa jag. Den kan ni ta, jag skrek till Anton; Spring, vi ska med den bussen, sedan sprang vi som tokar uppför en lerig slänt mot busshållsplatsen, jag såg hur bussen stängde dörrarna och började åka. NEJ, VÄNTA STANNA, tänkte jag så hårt jag kunde... Och bussen stannade och öppnade dörrarna för oss... Tack snälla busschaffis!

Sedan gick det bra, vi hade en väldigt rolig och bra helg, STORT tack till Henrik och Karin.

//Sara