Skidor, skidor, skidor

Vi har ju snö och minusgrader fortfarande, kan konstatera att jag fått någon slags knäpp i huvudet. Jag har blivit helt manisk på att ÅKA SKIDOR, det känns som att jag MÅSTE passa på för det är JU SNÖ, och det vet man inte hur länge den ligger. Nu har jag åkt 5 av de senaste 9 dagarna, tyvärr måste jag erkänna att jag har fått ont i ett knä. Men vi ska åka imorgon efter jobbet, jag och några jobbarkompisar, så jag hoppas att jag sover bort det.

ALLA HJÄRTANSDAG, igår var det strålande sol, efter frukost på säng, för Jonas, och byte av presenter. Jonas fick skidhandskar och jag fick en pannlampa, (så jag kan åka även om det är mörkt, ha ha) och Anton fick LEGO minersbilar, alla blev glada. Så bar det av till Tuggelite och en fantastiskt fin runda på golfbanan, men Anton var missnöjd, inte tillräckligt med backar, så efter golfbanan så tog med honom på en elljusspårsrunda, den går bara upp och ner, i slutet är det en jättebrant nerförsbacke, den åkte han tre gånger innan vi kunde åka hem, nöjda, glada och trötta alla tre.

Anton och Sara påväg ut på golfbanan

Jonas i Tuggelites elljusspår

Anton skidar

Idag sken solen hela dagen igen, Anton ville inte åka skidor så han åkte bob med andra barn i en backe. Jonas testade att åka skidor hemmifrån för att se om det gick att åka hela vägen ut på Karlstads golfbana. Det gick, han kom hem strålande glad och berättade att det var SÅÅÅ fint, det var bara att åka genom "trollskogen" över vägen, under viadukten under 63:an och följa milspåret så hamnade man på golfbanan. OK jag bytte raskt om tog skidorna i handen, gick till "trollskogen", över vägen och under 63:an, se´n kom jag på att jag inte hade frågat åt vilket håll jag skulle åka på milspåret. Jag tog höger för däråt ligger golfbanan, efter ett par hundra meter grenade sig spåret, 7,5 rakt och 10 åt hö, i min värld är 1 mil= 10 km så jag tog höger, åkte, åkte och åkte efter ca 2,5 km kom jag fram ca 200 meter efter det stället där jag svängt av... ööhh!

Jag fortsatte på 7,5/10 spåret och kom snart fram till golfbanan, satte mig på en bänk och åt en banan, då kom ett rådjur och traskade, han brydde sig inte om mig utan strosade vidare. När jag kom hem och frågade Jonas om vägen igen så hade han MENAT 7,5 spåret. Ett tag när jag var mitt ute i skogen och inte visste var, så var jag lite arg att jag åkte extra i onödan... men finns det ONÖDIG träning? Nej, tror inte det i mitt fall.

Anton åker bob

Vi har haft en fantasisk helg!

//Sara

Månskenstur

Jag har haft en fantasisk upplevelse. Jag gillar ju att åka längdskidor, nu har jag hittat till Tuggelite och Bryngfjordens golfbanor. I söndags var jag på golfbanorna och åkte själv, det var fint, vit orörd snö,bra spår, lagom med folk, vindstilla vilket vägde upp att det var mulet.
Jag var sugen på en tur på må kväll och hade tänkt åka upp till Kronoparkens elljusspår, men när vi kom hem från jobbet så var det ca -7 och fullmåne, efter lite tips från en granne och ett samtal till min vän Anita så bar det av till Tuggelite igen, där var det -11 men rätt klädd så går det ju bra. Anita hade sin 10 åriga son Clas med sig.

Jag kan lova att det var mäktigt att svischa fram i mörkret, vit snö, en stor fullmåne, svarta träd och dimslöjor i olika lager och tystnad. Underbart magiskt, det känns inte som att det är särskilt ofta det sammanfaller, snö, klart väder och fullmåne, jag är SÅÅÅ glad att jag åkte.

//Sara :)

Nyår

Nyår firade vi i Stugan i Söderbärke tillsammans med mormor, Rolf, Henrik, Karin och Claes, min morbror. Vi hade ingen snö men minusgrader och strålande sol så det blev några underbara rundor på blankisen med långfärdsskridskor.

Jag kan dela med mig av en liten rolig berättelse om när vi stannade för att äta på väg upp. Ungefär halvvägs ligger Hällefors, så där är lämpligt med en bensträckare, stannade på Stat Oil och Jonas kollade luft i däcken och jag och Anton gick in och köpte något ätbart. Det blev en "french hotdog" till Jonas, en hamburgare till Anton och en korv med mos till mig, med händerna fulla gick jag och Anton till bilen, när jag öppnade bakdörren så var den på väg att gunga igen så jag hoppade fram och knuffade upp den med höften... då hände något. Plötsligt ser min mat annorlunda ut, det fattas två korvar, de har rullat efter min ärm och lämnat ett gul-rött spår efter sig för att slutligen parkerat på marken. Jonas blir lite lätt irriterad på mig och vi torkar det som går med servetter, sedan går jag in på Stat Oil igen och får nya korvar, de är måna om nöjda kunder. Under tiden Jonas är inne och hämtar drickorna som inte vi fick med oss i första vändan så sätter jag och Anton oss på plats i baksätet, när jag ska spänna fast mig behöver jag två händer så jag ställer min mosbricka på armstödet mellan förarsätet och passargerarsätet, när jag spänt fast mig och tittar upp så sitter Jonas i förarsätet med armbågen ordentligt nedtryckt i min mat... Nu är han inte längre "lätt irriterad" kan jag säga, han är snarast arg, och jag kan inte hålla mig utan gapskrattar, inne i bilen sitter Anton halvt förtvivlad och undrar vad som händer. Det går åt fler servetter och sedan är vi påväg igen.

Solnedgång från udden

En finis på fin is.

Njuter av vackert väder.

Jonas skrinnar



Anton har kopplat på broddarna och skjutsar

mormor på spark.

Isskulptur

Kan ju berätta att på hemvägen tänkte vi oss att stanna till i Hällefors igen, men då kom det vilda protester från baksätet från Anton. - Neeeeejjjj, då måste ni LOVA! - Ja, sa vi , vi lovar att inte spilla.

Gott Nytt År på er!

//Sara, Jonas och Anton

Julen -08

På Lucia gick vi först en lång promenad och letade efter en katt som varit bortsprungen på området. Det var en nyinflyttad innekatt som smitit. Vi fann ingen katt utan gick hem och bakade pepparkakor, min gammelmormors recept, jättegoda. Av en slump såg Jonas ut genom fönstret och får syn på den saknade kissen, han lyckades även fånga den. I väntan på att matte kom och hämtade den så fick den komma in till oss. När Kajsa kom uppför trappen och fick syn på den infångade så stannade hon mitt i ett steg och såg ut precis som om hon tänkte: - VA! Detta har INGEN diskuterat med mig. Katten, som hette Fia, blev strax hämtad av en väldigt lättad matte och ordningen var återställd. Det blev väldigt många pepparkakor så Anton klädde sig som pepparkaksgubbe och gick runt och bjöd de närmaste grannarna på nybakade pepparkakor. Detta visade sig vara en god affärsidé för de kunde inte ta emot ngt utan att ge tillbaka. Han kom hem med både godis och pengar.

Pepparkaksbak

pepparkaksgubbe

Julafton firades på Långmyrsgatan 12 med ett dignande julbord och världens sötaste tomte, tyvärr utan snö.

Snömätare


Farfar och Anton väntar på maten

Farmor och Jonas väntar på tomten

Världens sötaste tomte

Vi inviger alla ett nytt spel, head banza, det var roligt.

//Sara

Advent

1:a advent helgen var jag och Jonas i Stockholm och hjälpte Erik och Ida att flytta, det var den snabbaste, mest förberedda och effektiva flytt jag har varit med om. Vi var 6 "vuxna", en liten lastbil, det tog 3,5 timmar att tömma, köra och städa. Imponerande!!! Ida, om du tröttnar på brunfetter så har du en anna branch som behöver dig, proffsflyttare. (Kanske inte så lockande.)
Anton var hemma med mormor och tog det lugnt, på sö fm han vi med en adventsfika innan hon återvände till Pålsboda.

Anton tänder 1:a ljuset

Mormor fikar

Min julgrupp

Mellan 2:a och 3: advent har vi varit sjuka Anton och jag så det har inte blivit så mycket gjort, men nu är vi piggare. Det har dessutom hunnit komma ca 2 dm snö så nu är det vinter. Skönt.

Vi tog en långpromenad idag och njöt av luft och ljus.

Anton i en snöhög

//Sara

Monster sylt

Den 30/9 fyllde Anton 7 år och då fick han en biljett till Monster Jam i Globen. Han och jag(mamma) åkte tåg till Stockholm och bodde hos Henrik och Karin. På lördag fm kom Martin och Erik förbi på en tidig lunch, så roligt att träffa alla bröder, och Anton tyckte att det var roligt med alla morbröder som busar. Sedan fick Anton, Henrik och jag springa till pendeltåget för att åka in till Globen och Monster Jam.

Bra att vara förberedd på högt ljud

Det var jättreroligt tyckte Anton, jag var också impad, men mest av cross freesyle som vi fick se i pausen. Monster truckarna körde och tävlade två itaget, runt runt och hoppade över vanliga bilar. Vann gjorde favoriten "Grave digger" och den bilen har Anton som leksaksbil så det var ju extra roligt.

Finalen

Cross freestylen var verkligen häftig de körde full fart upp på en brant ramp som var drygt en meter bred och efter en redig flytur med akrobatik landade de på andra sidan hallen på en någotbredare ramp.

luftens hjältar

Det var också med en tok som klättrade upp i en 25 meter hög kran och skulle hoppa ned och landa i en uppblåst madrass, men det var inte "Crazy" nog så han måste tända eld på sig dessutom. Han föll som en levande fackla, landade och rullade av och sprang en bit och blev sedan släckt med en brandsläckare. Ööööhhh, WHY?
Fast den frågan kan man ställa sig med hela arrangemanget, jag har blivit ganska mobbad av Jonas eftersom jag är sådan miljövän och källsorterar allt och så åker jag på detta !?!
Efter Monster Sylten så träffade vi Erik och gick en sväng på sta´n, hann med gamla "Stor och liten" som numer heter BR. Sedan åt vi otroligt gott på en resturang som heter "PONG" tror jag, Thailändskt, kan varmt rekomenderas. Jag tror bestämt att jag sa ett par gånger; Mmmm, mmmm, det godaste jag ätit. Anton åt raskt upp sian kycklingspett och hade sedan lite svårt att sitta still, ända tills Henrik sa att; Om du sitter still och är tyst ska du få öppna paketet när vi kommer hem. (Han hade köpt en present på BR) Anton satt sedan som ett ljus, nästan.

Min supergoda mat

Anton på perongen på väg hem till Henrik

Väl hemma hos Henrik och Karin igen fick Anton öppna sitt paket som innehöll ett spel "Den försvunna diamanten" Vi tacka Henrik hela familjen för vi har spelat detta ca 25 ggr sedan dess.

The gift that keeps on giving, som Henrik säger.

När vi skulle hem på söndag blev det lite dramatiskt, vårt pendelståg stod still i Sollentuna pga vagnsfel, när jag innsåg att detta är icke värt att vänta på så gick vi upp och ut från station samtidigt som jag ringde Henrik för att höra, hur gör vi nu? Tips, ta en buss till Solan C och sedan T-banan, bra, vilken buss? Det står en här som det står 509 på, sa jag. Den kan ni ta, jag skrek till Anton; Spring, vi ska med den bussen, sedan sprang vi som tokar uppför en lerig slänt mot busshållsplatsen, jag såg hur bussen stängde dörrarna och började åka. NEJ, VÄNTA STANNA, tänkte jag så hårt jag kunde... Och bussen stannade och öppnade dörrarna för oss... Tack snälla busschaffis!

Sedan gick det bra, vi hade en väldigt rolig och bra helg, STORT tack till Henrik och Karin.

//Sara

Långväga besök

Håll i hatten, för nu kommer det att hända saker på vår blogg, äntligen. Den 29:e aug fick vi långväga besök av min pappa och hans fru Debbie från Australien. De hade då tillbringat nästan 1 v hos Martin, så dygnsrytmen var redan tillrättad.

Vi började helgen innan och träffades hos Martin coh firade pappas 60 årsdag med middag, tårta och promenad med grissafari.

Henrik och hans Karin på pappas

60-års kalas

Martin och Debbie väntar på maten, Martin som

är kung på vett och etikett vet att

servietten ska vara ... högst upp.

Pappa har spanat in tårtan.

Pappa och Debbie på promenad

Anton och Vilmer åker skrinda

Vi gick en promenad och tittade på hällristningar och grisar, med tanke på att det kan vara barn som tittar här så lägger jag inte in ngn bild på galten. Anton pratade om den senast idag, kallade den för " grisen som hade pungkulor större än mina händer".

När sedan pappa och Debbie var i Karlstad så grejade vi mest hemma, pappa hjälpte oss enormt med div förbättringar. Bland det roligaste var nog när vi åkte västerut en dag, pappa, Debbie och jag tog bilen till Klässbol http://www.klassbols.se/ och tittade på väveriet och handlade endel, på vägen hem tittade vi in till en rolig tennsmed, Schützer Tennsmide, finns tyvärr ingen hemsida.

Jag kan varmt rekomendera båda.

Pappa och Debbie på Kvarnen där vi åt väldigt gott,

hemlagad paj till mig pappa tog en silltallrik

och Debbie en smaskig smörgås.

En vävmaskin, var glad att inte ljudet går at lägga in.

Dukat med min nya fina klässbolduk.

Torsdag 4:e sept åkte pappa och Debbie vidare till Stockholm för att träffa Henrik och Erik, och den 12:e åkte de hem till Australien.

Det är ju trist att det är så långt till pappa men så bli man ju desto gladare när man väl får träffa honom.

Kram //Sara

PS Tack pappa och Debbie för en jätte bra vecka. DS